Tankar
IBLAND... som nu, när ja har snackat i telefon me Sofie i en halvtimme, å snackat om hur konstig den där killen e... å snackat om festerna man kan ha i huset som hennes pappa kollar på, och massa andra roliga saker man kan göra.. då tänker jag att jag ju egentligen vet att det bästa hade vart att bara glömma allt..
Och då känns det som att hela världen kanske inte alls går under om han säger det som jag är så rädd att han ska säga.. Och jag vet att han har gjort mig ledsen så sjukt många gånger med sitt beteende, så att det inte är något att ha ändå. Att han inte gör mig till någon bättre människa, snarare tvärtom.
Och det känns som att jag skulle kunna gå vidare utan några större problem.. visst skulle jag sakna honom, men jag skulle klara mig bra, och komma över honom relativt snabbt.
Dom tankarna brukar väl hålla i sig sådär max en timme.. typ tills jag träffar honom och får en av världens gosigaste kramar. Eller ser ett kort på honom å mig... eller typ hör hans namn.. eller nåt av alla andra grejer i världen som påminner mig om honom.
Och då är alla dom gamla förnuftiga tankarna borta på sådär en sekund. Och jag vill bara ha tillbaka honom..
Visst han gör mig ledsen hela tiden.. men jag vet ju att han har det jättejobbigt..
Och alla idiotsaker han gör är plötsligt jättelätta att se igenom, bara jag får vara med honom, för han är ju egentligen världens underbaraste.
Alla säger att jag får ta det, han har svårt att visa sina känslor... men nej.. han har visat det för mig, han har vart skitgullig. När han bara vill..!! Jag har sett saker som inte ni har..
Fan.. jag vet inte.. just nu är jag nog nånstans mittemellan dom två tillstånden... Eller egentligen mest på det sista, men VILL gärna att det ska vara som det första..
Önskar att det kunde vara lite lättare....
Herreguuuud.... JAG ÄLSKAR DIG!!!!
Och då känns det som att hela världen kanske inte alls går under om han säger det som jag är så rädd att han ska säga.. Och jag vet att han har gjort mig ledsen så sjukt många gånger med sitt beteende, så att det inte är något att ha ändå. Att han inte gör mig till någon bättre människa, snarare tvärtom.
Och det känns som att jag skulle kunna gå vidare utan några större problem.. visst skulle jag sakna honom, men jag skulle klara mig bra, och komma över honom relativt snabbt.
Dom tankarna brukar väl hålla i sig sådär max en timme.. typ tills jag träffar honom och får en av världens gosigaste kramar. Eller ser ett kort på honom å mig... eller typ hör hans namn.. eller nåt av alla andra grejer i världen som påminner mig om honom.
Och då är alla dom gamla förnuftiga tankarna borta på sådär en sekund. Och jag vill bara ha tillbaka honom..
Visst han gör mig ledsen hela tiden.. men jag vet ju att han har det jättejobbigt..
Och alla idiotsaker han gör är plötsligt jättelätta att se igenom, bara jag får vara med honom, för han är ju egentligen världens underbaraste.
Alla säger att jag får ta det, han har svårt att visa sina känslor... men nej.. han har visat det för mig, han har vart skitgullig. När han bara vill..!! Jag har sett saker som inte ni har..
Fan.. jag vet inte.. just nu är jag nog nånstans mittemellan dom två tillstånden... Eller egentligen mest på det sista, men VILL gärna att det ska vara som det första..
Önskar att det kunde vara lite lättare....
Herreguuuud.... JAG ÄLSKAR DIG!!!!
Kommentarer
Postat av: Din Sofie
Gumman detta kommer att ordna sig!!! Kom ihåg att ha dom där bra tankarna som du skrev i början av bloggen :) Puss på dig! Jag finns alltid här
Postat av: Mee
Du killen verkar för omogen för dig!!.....Lev i nuet o använd tiden till något positivt d v s tänk inte på honom är det ödet att ni skall träffas så gör ni det!
Trackback
