Sommaren
Jag älskar sommaren..
När lönen kommer är jag antagligen grymt irriterad över att jag jobbat så lite som jag gjort, men just nu känns det helt underbart.
Vilken frihet det har varit. Helt ärligt kan jag säga att denna sommaren, att vara ledig från träningen, det slår verkligen att vara ledig från skolan.
Nu håller nog inte alla mina kompisar med mig, som har gått i skolan senare än mig och verkligen minns hur jobbigt det är, men det är verkligen så det känns för mig.
Jag älskar verkligen min sport, och det har inte vart alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara att träna så mycket som jag gjort efter att jag bytte lag. Men att vara helt ledig från det i två månader har vart helt underbart också, inte kännt några krav alls. Okej, det har allt fått bli en hel del egen tid på sportlife.. men, men.. det är inte samma sak när man kan bestämma själv när man ska träna..
Igår fick jag dock upp ögonen lite och inser hur mycket jag tycker om det..
Satt på fästningen igår, det är "medeltidsdagar" där i helgen... riktigt fräckt faktiskt, massa folk utklädda och musik och sånt.. iallafall satt vid ett bord och drack lite cider, när tjejen som sitter bredvid mig frågar om jag inte åker konståkning. Hon hade åkt i min klubb för sådär 6-7 år sedan. Hon berättade att dom hade fått träna med vårat lag en gång, att det var en sån stor grej för dem att få det och sånt.
Sen berättade hon att hon varit tvungen att sluta för hon fick lunginflammation och var borta så länge från tröningen och kom så mycket efter. Men hon sa hur mycket hon saknade det, och hon berättade vilken känsla hon mindes att det var att komma på isen och bara glida fram, hur det var som att alla problem bara försvann..
Det är inte varje dag man träffar främmande människor som har åkt konståkning.. och framförallt inte som visar en sån verkligen kärlek för sporten. Hon ångrade så mycket att hon hade slutat, och var verkligen avundsjuk sa hon..
Verkligen ett samtal som gav mig mycket.
Oftast när man berättar att man tränar så mycket som man gör så säger folk typ: lägg ner, du tjänar ju inte ens pengar på det.
Pengar tjänar man absolut inte, det bara kostar en massa... men det är något man älskar att göra..
Känns nästan konstigt att skriva om det nu, för jag har inte saknat det mycket i sommar, men det samtalet fick mig faktiskt att inse en hel del...
När lönen kommer är jag antagligen grymt irriterad över att jag jobbat så lite som jag gjort, men just nu känns det helt underbart.
Vilken frihet det har varit. Helt ärligt kan jag säga att denna sommaren, att vara ledig från träningen, det slår verkligen att vara ledig från skolan.
Nu håller nog inte alla mina kompisar med mig, som har gått i skolan senare än mig och verkligen minns hur jobbigt det är, men det är verkligen så det känns för mig.
Jag älskar verkligen min sport, och det har inte vart alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara att träna så mycket som jag gjort efter att jag bytte lag. Men att vara helt ledig från det i två månader har vart helt underbart också, inte kännt några krav alls. Okej, det har allt fått bli en hel del egen tid på sportlife.. men, men.. det är inte samma sak när man kan bestämma själv när man ska träna..
Igår fick jag dock upp ögonen lite och inser hur mycket jag tycker om det..
Satt på fästningen igår, det är "medeltidsdagar" där i helgen... riktigt fräckt faktiskt, massa folk utklädda och musik och sånt.. iallafall satt vid ett bord och drack lite cider, när tjejen som sitter bredvid mig frågar om jag inte åker konståkning. Hon hade åkt i min klubb för sådär 6-7 år sedan. Hon berättade att dom hade fått träna med vårat lag en gång, att det var en sån stor grej för dem att få det och sånt.
Sen berättade hon att hon varit tvungen att sluta för hon fick lunginflammation och var borta så länge från tröningen och kom så mycket efter. Men hon sa hur mycket hon saknade det, och hon berättade vilken känsla hon mindes att det var att komma på isen och bara glida fram, hur det var som att alla problem bara försvann..
Det är inte varje dag man träffar främmande människor som har åkt konståkning.. och framförallt inte som visar en sån verkligen kärlek för sporten. Hon ångrade så mycket att hon hade slutat, och var verkligen avundsjuk sa hon..
Verkligen ett samtal som gav mig mycket.
Oftast när man berättar att man tränar så mycket som man gör så säger folk typ: lägg ner, du tjänar ju inte ens pengar på det.
Pengar tjänar man absolut inte, det bara kostar en massa... men det är något man älskar att göra..
Känns nästan konstigt att skriva om det nu, för jag har inte saknat det mycket i sommar, men det samtalet fick mig faktiskt att inse en hel del...
Kommentarer
Trackback
